Vårat hus

Det är lite mer än 2½ år sen vi var och kollade på vårt hus första gången. Vi var på två visningar och i början på juni var det klart - huset var vårt! Vi tittade mycket på läget, för det kan man ju inte förändra. En annan viktig sak var planlösningen och antalet rum (5 sovrum) var vi nöjda med. Tittade på bilderna vi fick på visningen häromdagen och jag kan ju förstå att folk undrade vad vi tänkte när vi budade på detta, men vi såg möjligheterna!

Då:


Nu: (innan fönsterbytet dock)


Då:

vardagsrum och kök

Nu:






Då:

Melvins rum

Nu:


Då:

Theos rum

Nu:



(Han har fått blommor också, jag lovar ;) )

Då:

Thildas rum

Nu:


Då;


Nu:

Okej, här var det inte riktigt färdigt.

Då:


Nu:

Nu har vi en tumlare bredvid tvättmaskinen, fönstret och blandaren är
bytta.. så inte riktigt färska bilder..

Då:


Nu:


Ganska roligt att titta och jämföra! Vi är så nöjda med hur resultatet har blivit!


Min stora kille!

Theo har blivit så stor, tänk att han ska börja skolan nästa år. Nu när det varit pysselkväll, advents drop in och lucia tåg på dagis så har man hela tiden tänkt att detta är sista gången. Sista gången med Theo och bästaste Igelkotten personalen. HOPPAS att Melvin får gå där sen, men det är ju fortfarande sista gången med Theo.


5 års kalas, första barnkalaset.


Första lussekatts baket i år!


Inte så glad för att vara med på kort längre.


Men där va han ju!

Nu tycker Theo det är väldigt roligt att räkna och han plussar ihop allt hela tiden och berättar vad det står på hastighetsskyltarna. Klockan är också väldigt spännande, så hoppas tomten kommer med en armbandsklocka till han. Vi går fortfarande till logopeden, men han har utvecklats enormt sen han fick rör i öronen förra hösten. Nu har dom även kommit fram till att hans enorma mandlar kan ha inverkan på talet, så dom ska förminskas och polyperna ska bort i januari. Min lille kille! Fast han är rätt nöjd, för då kommer han få äta så mycket glass han vill.


Syskonmys <3

Det blir väldigt mycket mys bröderna emellan här hemma och det är så fantastiskt, underbart, roligt och härligt att se. Theo är så himla duktig på alla sätt och vis och man ser hur glada dom är för varandra.




Melvin är gärna där Theo är!


Morgon mys i soffan!


"Sko sko liten häst, vilken söm sitter bäst"


Kramas efter Theos lucia tåg

Ni är underbara älskade ungar!


Mitt lilla busfrö!



Tiden går fort och det blir inte mycket bloggande, får göra mitt bästa för att "komma ikapp" med lite bilder i alla fall.

Melvin är redan 13 månader och snart ska han få uppleva sin andra jul! Denna kommer ju såklart bli roligare än den förra. Ska bli roligt att se hur han reagerar på allt, men jag skulle tro att han kommer vara rädd för tomten. Han gillar inte tomtar på en halv meters höjd som inte är levande, så skulle ju inte tro att han gillar en på närmare 2 meter som säger "ho, ho, ho" heller.

För övrigt så är han inte speciellt rädd av sig, precis som sin bror så har han inga direkt hämningar.


Klättrar gärna upp och sätter sig på dom vanliga stolarna..


Eller varför inte på bordet?


Där kan man ju hitta något gott att äta också!


Var det någon som sa man skulle sitta ner på bilen?


Det lyser bus i hans små ögon! (Glo in håret med ;) trollungen!)


Det är ett riktigt litet busfrö vi har fått! Men det är härligt, hellre att dom är upptäckarglada än att dom bara sitter i knäet. Han har börjat säga en del ord. Lampa, tappa och trappa låter väldigt likt, men han har lite annorlunda betoning på det. Han använder alla orden vid rätt tillfälle så man vet vad han menar. Han säger också mamma, pappa, kiss, voff och tack (tatt). Kanske något jag glömt! Jag tror det blir en pratglad liten herre, Theo var inte alls så "social" (talmässigt) så tidigt, men det hade ju visserligen sina orsaker.

På ettårskontrollen vägde han 9,8 kg och jag tror han var 76 lång. Han har växt till sig lite och börjar bli stor kille. Nu är det snart dags för inskolning på dagis, vilket såklart känns sådär. Man vill ju bara ha mer.. bara vara hemma lite till. Men jag tror inte det kommer bli några problem alls, han älskar att vara på dagis, han vill gärna stanna där när jag lämnar Theo. Separationsångesten kommer man ju dock inte ifrån.

Jag har sökt, och kommit in, så i januari börjar jag läsa till sjuksköterska. Därav finns det inte så mycket annat val än att skola in i januari. Annars hade jag nog inte kunnat låta bli att skjuta lite på det..