En dag för sej och barnuppfostran
Visst, man kan gå emot sina principer och låta han leka med telefonen eller tv-dosan, låta han ha nappen hela dagen eller låta han springa runt och äta kex när vi fikar istället för att han ska sitta still - men jag känner inte för det. Regler är till för att följas och undantag kan lätt leda till att han ser det som en "vana". Nu låter jag ju som en sträng gammal lärarinna men jag gör det som känns bäst och som jag tror blir bäst i slutändan.
Man måste kämpa, att uppfostra barn är minsann ingen lek. Ett nej är ett nej. Man måste säga till! Det är ju vi föräldrar som formar våra barn och jag vill inte att han ska bli den som ingen vill leka med eller den som ingen förälder vill att deras barn ska ha med sej hem. Ändå att man kan känna sej som världens sämsta mamma ibland när det inte känns som man gör annat än säger nej så är det ju ett ont måste! Det är ju inget man kan börja med när barnen är två år.
Vad tror ni? Ligger det inte något i det jag skriver?
jonna, jag tycker att du gör så rätt i det du gör. dina principer är inte hårda, dom är vettiga. och theo kommer bli en människa med hyfs o folkvett när han växer upp, vilket han själv o alla andra kmr att uppskatta. du gör honom världens tjänst o ger honom ngt som många andra inte gör, en uppfostran. stå på dig o kämpa på, du är jätteduktig. blir så glad att de fortfarande finns "sura tjatkärringar" kvar ;) du vet ju vad jag tycker om ouppfostrade barn =) ha de bäst! kram Louise
Håller med dig, men det är ju som sagt inte helt lätt- kan ju vara ganska frustrerande att behöva sitta på samma ställe i en halvtimme "bara" för att Theo ska säga förlåt när han inte har varit snäll- men förhoppningsvis ger du ju utdelning längre fram =)
Jag håller också med dig :) Tänk hur barnet blir om man inte sätter några gränser? Tyvärr finns det för många såna exempel ute på förskolorna :S