För ett år sen hade jag haft förvärkar i 12 timmar nu. Relativt lindriga men det var då man fattade att det var på riktigt eftersom dom kom regelbundet var tjugonde minut hela dagen. Just nu så låg Micke och sov och jag satt i badkaret med väldigt hett vatten och försökte lindra det som mer och mer blev riktiga värkar. Försökte vila lite men det gick inge vidare, man hade ju knappast någon ro i kroppen och när man låg ner kändes det som att det gjorde ännu ondare. Framåt tolv fick inte Micke nana mer då ville Jonna ha sällskap. Blev mycket duschande och vridande och vändande i sängen. Tror klockan var ett när jag ringde förlossningen. Då hade jag värkar var tredje minut. Packade väskan som jag inte hade gjort innan, men nu kunde jag helt enkelt inte skjuta på det längre. Kom in till förlossningen vid två tiden.

När vi kom dit tog ingen mej på allvar kändes det som, dom trodde inte jag hade så ont. Tror att jag trots allt är ganska smärttålig för jag tycker faktiskt jag var duktig o hanterade det bra. Stolt. Var nog därför jag gav intrycket att jag inte hade så ont heller. Kändes som att vi inte gjorde annat än väntade fram till klockan fyra. Ett bad hann jag med också, inget att rekomendera, det var riktigt jobbigt när man hade värkar varannan minut. Varmt vatten vilket innebär ett varmt badrum vilket resulterade i en illamående snurrig Jonna.

Men vid fyra fick vi komma till förlossningsrummet och jag fick lustgasen som till en början blev min ovän. Kunde inte begripa hur man skulle använda den rätt och kastade iväg den istället. När jag väl kom på tekniken till slut efter att ha gett den en andra chans så släppte jag inte den förrän klockan va halv åtta och jag fick krystvärkar. Då fick jag inte ha den mer och det behövde jag inte heller vill jag lova. Blev som en riktig narkos och musiken lät som om Kalle anka sjöng alli apapapapapallia i ultrarapid!

07.52 föddes världens finaste pojk!








Så fin, så underbar. Mamma älskar dej! Helt obeskrivligt. Hela upplevelsen när han kom till, att man helt plötsligt blir tre, och hur kärleken till detta lilla liv växer sej så stark!