Minstingen i det här huset är då sannerligen inte som andra barn. Han är en speciell kille minsann! Hans första två månader i livet sov han hela natten, utan att äta och utan att ens vakna till! Vi kämpade med amningen med mjökstockning efter mjölkstockning. Ibland fick han flaskan för att bli riktigt mätt och den tog han utan problem. 

När han blev två månader började amningen funka klockrent och Melvin kom då på att det va ju faktiskt gott att äta på natten också. Och gör det ännu.. Oftast så vaknar han bara en gång, mellan 01-03, men ibland kan han vakna två-tre gånger. När amningen började funka, var inte flaskan intressant längre.

När han var 4 månader så började vi med smakportioner, vilket inte var alls poppis. Strax innan han blev 6 månader så började han äntligen gilla gröten. Han åt inte en hel portion till att börja med, men det var ju skönt att veta att han kunde få i sig något annat så man kunde dryga ut lite på tiden mellan amningarna.



Nu när han är 6½ månad och jag är måttligt trött på att amma, har jag börjat byta ut ungefär varannat mål mot gröt och ersättning och ibland välling på kvällen. Känns inte som att han blir nöjd på att ammas längre och han behöver ju mer nu, men ungen vägrar ju äta mat! Han klöks och sitter och ryser tills han fått ut/upp minsta lilla molekyl han fått i sig. Detta barn..

Han har ju aldrig sovit speciellt mycket på dagtid, men i vissa perioder har han haft riktigt bra rutiner och sovit ett par timmar på förmiddagen i alla fall, och sen någon kortare stund på eftermiddagen. Nu är det väldigt hattigt och han är extremt lättväckt. Som tur väl är så sover han ju gott på natten (ca21-07) i alla fall. När han vaknar och äter så somnar han om direkt igen.

Man kan ju tro att han ska somna gott i vagnen eller i bilen. Men icke! Jag skulle nästan vilja påstå att han hatar att åka både bil och vagn. Ibland går det bra, men oftast inte. Och vad gäller att sova på de två ovan nämnda ställena, så kämpar man ju in i det sista..



Theo var helt annorlunda när han var liten. Sov hela natten från han var ett par veckor, började äta mat så fort han fick smaka första gången och tog flaska och napp utan problem (ammades dock inte). Sov så lång stunder på dagarna gjorde ju dock inte han heller, men han sov ju som sagt hela natten och periodvis så sov han till båda nio och tio på morgnarna.

Man brukar ju säga att man får "en av varje" och det stämmer bra i det här fallet. Har ofta tänkt att det hade varit skönare om man fått "det värsta" först, men jag tar tillbaka det. När man bara hade ett barn, så upplevdes allt på något sätt mycket jobbigare. Man tillät sig att vara trött och man blev så smått isolerad ibland. Det var ju jag och min bebis, i vår lilla bubbla. Nu har man inte tid att vara trött (känner mig inte trött heller för den delen), eller att isolera sig. Och det är så härligt att det alltid är full fart.

Bebislyckan är nästan ännu mer total denna gången, för man tar sig tid att njuta på ett helt annat sätt. Man längtar inte bara efter att det ska hända nya saker, utan man lever i nuet och uppskattar verkligen tiden. Eftersom man redan gått igenom det en gång tidigare så är man inte lika nojig och man har mer erfarenhet och allting lixom bara flyter på.

Man tänkte ibland att det skulle vara svårt att älska ett barn till, lika mycket som jag älskar Theo, men det blir ju bara dubbelt så mycket kärlek! Och att se kärleken mellan barnen, ja det är ju bara helt underbart.