Senaste tiden, ja sen efter sommaren, så har Theo ofta blivit ledsen och gått och dragit i mig när jag lämnat på dagis. Det är såklart jobbigt och gör ont i mammahjärtat. Jag är absolut inte orolig för jag vet att han trivs och när jag hämtar är det inte alltid han vill gå hem, men som sagt, det är jobbigt att lämna en ledsen liten prins.

Nu verkar det dock som det börjat vända - så skönt. Har gått mycket lättare sista dagarna och han har följt med till grinden och vinkat själv, utan att någon personal behövt ta honom. Dom har kunnat hålla sig i bakgrunden och bara "hålla ett öga" så allt går bra. Hoppas det håller i sig! Men det är väl så, man kommer in i olika faser. Så är det ju även för oss i det vuxna livet.

Kommer jobba stenhårt på att Theo ska känna sig lika "sedd" som nu, när bebisen kommer. Lite avundsjuka blir det väl kanske alltid, men ska som sagt göra allt jag kan. Han är ju min första, lilla älskling <3