Lagom är sällan framme
Antingen är man uttråkad på livet för att det händer för lite eller så är det helt enkelt bara för mycket. Just nu är det de sistnämnda. Det är verkligen jätteroligt att praktisera och det känns inte alls betungande att jobba heltid. Däremot är det ju inte bara det att man jobbar heltid utan uppepå det så har jag matten och i morgon börjar även engelskan. Man ska söka sommarjobb och man ska söka till högskolan nu inom det närmaste. Kanske inte låter så jobbigt, men det är sånt som blir en inre stress eftersom man aldrig hinner (..orkar eller har lust eftersom man VILL prioritera annat) göra det. Sist men inte minst så har vi ju familjen som man alltid prioriterar i första hand.
Det är helt enkelt svårt att få tiden att räcka till just nu. Jag gillar att jobba under stress och brukar få som mest gjort då, men då ska det vara i lagom form. Just nu blir det motsatt effekt och jag skjuter istället på allting och blir bara extremt uppstressad över att inte få det gjort (och ändå gör jag det inte eftersom jag inte har tid, orkar, har lust...). Ja endel kanske förstår precis hur jag menar och en del kanske undrar vad det är för fel på mig. Efter dom två första veckorna på praktiken har jag även fått inse mig besegrad - jag är ingen superkvinna. Jag är stark och tycker det är spännande och intressant att se allt och lära mig massa nya saker, men det kan bli för mycket även för mig. Man har lärt sig så mycket nytt på så kort tid (vilket är nog med nya intryck bara det) och det är så mycket blandat som händer/som man får se och vara med om vilket innebär att det även blir en känslomässig bergochdalbana.
Min kära faster är alltid bra på att komma med peppande ord om att hon tycker att jag (vi) gör ett bra jobb och det är något jag alltid tänker på i såna här stunder. Det får mig att känna mig stark trots att jag ibland bara vill dra täcket över huvudet och skita i allt. Det är bara fram till juni som det kommer att vara såhär och det fixar jag, det vet jag.
Kanske inte så roligt inlägg för er men jag måste heja lite på mig själv och "bearbeta" mina tankar.
Lovar att snart bjuda på lite bilder men har inte laddat kameran på en vecka eller något. I morgon ska jag försöka ta tag i att planera min tid bättre så att det åminstone känns som att dygnet har fler timmar.
Det är helt enkelt svårt att få tiden att räcka till just nu. Jag gillar att jobba under stress och brukar få som mest gjort då, men då ska det vara i lagom form. Just nu blir det motsatt effekt och jag skjuter istället på allting och blir bara extremt uppstressad över att inte få det gjort (och ändå gör jag det inte eftersom jag inte har tid, orkar, har lust...). Ja endel kanske förstår precis hur jag menar och en del kanske undrar vad det är för fel på mig. Efter dom två första veckorna på praktiken har jag även fått inse mig besegrad - jag är ingen superkvinna. Jag är stark och tycker det är spännande och intressant att se allt och lära mig massa nya saker, men det kan bli för mycket även för mig. Man har lärt sig så mycket nytt på så kort tid (vilket är nog med nya intryck bara det) och det är så mycket blandat som händer/som man får se och vara med om vilket innebär att det även blir en känslomässig bergochdalbana.
Min kära faster är alltid bra på att komma med peppande ord om att hon tycker att jag (vi) gör ett bra jobb och det är något jag alltid tänker på i såna här stunder. Det får mig att känna mig stark trots att jag ibland bara vill dra täcket över huvudet och skita i allt. Det är bara fram till juni som det kommer att vara såhär och det fixar jag, det vet jag.
Kanske inte så roligt inlägg för er men jag måste heja lite på mig själv och "bearbeta" mina tankar.
Lovar att snart bjuda på lite bilder men har inte laddat kameran på en vecka eller något. I morgon ska jag försöka ta tag i att planera min tid bättre så att det åminstone känns som att dygnet har fler timmar.
Kommentarer
Postat av: Angelica
Du är superduktig Jonna, och du får ju tänka att allt slit nu leder till något väldigt bra i slutet =) Kämpa på!
Postat av: Jill
jag är precis sån,desto mer jag får över mig ju mindre ork,lust eller tid får jag och desto mer skjuter jag på det...hopplöst!
speciellt när man har familj då väljer man ju alltid dem före allt annat.
Postat av: katta
jonna jag hejjar på dej o jag vet att du fixar detta!:)
Postat av: marie
Välkommen tillbaka till bloggvärlden och beroendet=) ses på lördag!
Trackback