Ibland önskar jag att jag hade kunnat vända mig om och sova hur gott som helst, trots att Theo sitter i sängen brevid och söker kontakt. Jag önskar att jag hade lagt mina distansstudier på kvällstid så jag kan få sova halva dagen sen.

Att det var jag som glömde att jag kanske skulle haft en bilstol med mig i bilen om jag ska hämta Theo efter skolan, att jag lämnade bilen helt otankad när M har bråttom iväg på morgonen, att jag tar med mig ketchupen till skolan när M och T ska äta spaghetti med köttfärssås här hemma (huvudsaken är väl att JAG har ketchup på mina makaroner eller?).

Tänk om jag hade lagt alla grejer på konstiga ställen så man aldrig hittar nånting när man behöver det, glömt hälften av Theos grejer på dagis sista dagen inför helgen och tagit maten som blir över efter middagen till min matlåda.

Jag kanske bara skulle ta och vara lite egoistisk ett tag. T.ex. låta M lämna Theo på dagis innan han börjar jobba vid sju, istället för att jag ska lämna han vid nio, köra hem, köra till skolan, köra till dagis och sen hem. Jag kanske skulle skita i att pumpa däcket som läcker ut en massa luft (som för övrigt kanske borde lagas!!??) när M ska ha bilen trots att man hoppar fram när man kör. Jag kanske skulle ta maten som blir över till min matlåda för att slippa "offra" ytterligare tid av min välbehövliga studietid till att göra lunch (vilket såklart leder till att jag aldrig äter någon lunch).

Nej, jag skulle såklart aldrig göra något av detta eftersom jag är för snäll för det. Jag gör det inte för någon annans skull än för Theos, kom ihåg det.


Ja, jag är irriterad idag.