För en del kanske inte ett år är något speciellt. På 365 dagar behöver det inte hända något särskilt, man kanske lunkar på i vardags tristessen och kommer lixom ingen vart. Men för ett år sen, då var Theo knappt 14 månader, och tänk vad mycket som händer på ett år i en sådan liten människas liv! För ett år sedan spatserade han fram i lagom takt men var däremot en riktig klätterapa, han kunde säga ett fåtal ord och man fick mata honom när han skulle äta. Han tålde inte mjölk eller ägg och spydde som en gris så fort han fick feber eller blev förkyld, och kunde göra i veckor!

Nu har det gått ett år. På den tiden har han börjat på dagis, lärt sig springa, hoppa "icke-jämfota", att äta själv, att ta sig fram själv överallt även på kuperad terräng, lärt sig flyta i vattnet med sina puffar, hoppa jämfota, han har lärt sig en himla massa nya ord och namn vilket för en ettåring är som att lära sig ett nytt språk kan man ju säga, han kan stå på ett ben och han är i stort sett blöjfri. Tänk vilka framsteg!

Jag har gått ett år av min utbildning, men jag har inte lärt mig ett "nytt språk" eller en massa nya "akrobatiska konster". Jag har heller inte gjort framsteg som kan klassas med dom som "de små" gör. Däremot har jag utvecklats som människa, genom mina nya kunskaper och genom att få vara mamma till min underabara Theo. Jag har haft mycket glädje tillsammans med familj och vänner och jag har träffat nya människor som gör att man blir ännu "rikare". Alla människor jag har runt mej är väldigt olika och alla påverkar mig på olika sätt. Hörde en gång att man blir som de fem närmaste man umgås med, och jag tycker det stämmer. Jag är ansvarsfull som den ena, jag blir målinriktad  och inspirerad av den andre, någon får mig att tänka klart osv... Att umgås med bittra, sura människor tjänar alltså ingenting till, mina vänner!

När jag tänker på 2008 så minns jag det med glädje, trots att det också varit motigt ibland. Men det är ju det livet handlar om, att ta sig igenom dalen för att nå till toppen.

Sälen resan kändes som en pina ibland, men det var faktiskt kul. Snö är HÄRLIGT! Helgen i Göteborg i somras var helt underbar. Bästa sällskapet, god mat, underbart väder, finaste ställena och riktigt avkopplande. Helgen i Helsingborg var mysig, tillsammans med älsklings grabbarna. En kalas helg i Linköping blev det också. Fick träffa en massa släktingar och sova på hotell med GOD frukost. Framkallade kort från hela året för någon vecka sedan och ändå om det bara är inrikes, mestadels "korta weekends", så är dom resorna GULD värda.

Jag tänker inte "avlägga" några nyårslöften, förutom att jag bara ska göra saker som jag själv mår bra av, precis som man ska göra varje år. Ser fram emot utlandsresan och hur allting kommer att falla sig. Detta året blir på något sätt ett "utvisande" år, som kommer att styra många beslut och hela framtiden.