Idag har jag jobbat kvällen, vilket innebär 13-21.30. Gick vid nio eftersom Theo var hos mina föräldrar. Där blev han dock kvar... Mot min vilja. Vet att han har det jättebra där och han och mamma skulle mysa ute i morgon när hon ändå är ledig. Micke är också ledig, men han är ju inte den som klagar på att få en sovmorgon. Själv ska jag jobba klockan sju så det gynnar ju inte mig direkt, jag lider mest av att inte ha honom hemma, min lille prins. Ne, som sagt, han har det bra där min lilla älskling, men jag saknar honom alltid SÅ mycket när han inte är nära. Har till och med börjat lägga honom i vår säng om kvällarna för det är så mysigt att sova tillsammans.

I morgon ska jag börja klockan sju på förlossningen. Då står det planerat snitt på schemat, vilket såklart ska bli JÄTTE spännande. På söndag ska jag också vara på förlossningen och då hoppas jag på att få vara med på en "vanlig" förlossning. OJ vilka fantastiskt spännande, roliga och lärorika praktikveckor jag har i "bagaget" sen.

Hade bedömningssamtal med min lärare och handledare igår och det gick ju fantastiskt bra. Fick höra en massa fina ord och min lärare verkade nöjd så det känns bra. Min handledare är underbar och har verkligen hjälpt mig med allting på ett SÅ bra sätt. Hon visar, berättar och berömmer. Det är VIKTIGT att få höra att man faktiskt gör ett bra jobb och att man gör saker och ting rätt och på ett bra sätt. Det är ju trots allt ett så pass viktigt yrke, och viktiga grejer vi gör, så då är det skönt att känna att man "har någon bakom sig", eller hur man nu ska säga. Roligt är det ju såklart också då man kan sträcka på sig lite extra ;-)

"Tyvärr" blir det ju hemtjänst/boende för min del sen. Är livrädd för att fastna där, men det ska jag se till att jag inte gör. Tanken var att jag skulle vara timanställd hela sommaren också, men blev tipsad om 4 lediga veckor (sena perioden) på ett boende här i området där schemat passade oss bra, så ringde chefen idag och fick dom. Det är ett demensboende så det är ju ytterliggare en erfarenhet då jag inte jobbat så himla mycket på sådana inriktade avd/boenden innan, även om man stött på en och annan dement vårdtagare såklart.

Nähe, nu ska jag ta och hoppa i säng. Micke kommer inte förrän halv tolv så vi får väl se om jag lyckas somna här, alldeles ensammen.

Hur kan man älska någon så mycket? Världens finaste, bästaste...