Theo är inne i en period då allting är nej och aj. Nej känns ju helt normalt och väntat, eller vad man nu ska säga, men aj!? Folk lär ju tro att vi misshandlar honom. Så fort man ska klä på honom, byta blöja, borsta tänderna, duscha honom, ja i stort sett vad som, så säger han: Aaaj, aj aj aj!  

Förmodligen är det väl ett sätt för honom att försöka slippa undan för att han inte vill. Tycker fortfarande att han känns lite för liten för att trotsa så som han ofta gör. Så liten, men ändå så stor..


Last summer..