Det är ju inte utan att man undrar vad, eller om, något kommer att hända idag. Ett lite läskigt datum faktiskt. Förutom att jag snart ska gå och lägga mej och sova middag med Theo så händer nog i alla fall inte så mycket för vår del. Jag sov sisådär 4 timmar i natt, så jag är helt slut. Men efter en liten sovstund så kanske även jag blir människa!

Ska in till stan en runda sen och hämta vår lilla ford i alla fall. Micke var ute med jobbet igår så den blev kvar i staun. Då passar vi säkert på att ta en tur till Hoglands park så Theo får busa av sej lite. Har varit ute i lekparken nu på förmiddagen också. Theo har även cyklat en runda på trehjulingen, men det slutade med att jag fick bära hem den och han traskade på med sina små ben.

Är faktiskt förvånad över vilket tålamod jag har, det trodde jag faktiskt inte om mej själv. Jag har absolut inga problem med att låta Theo gå själv istället för att åka vagn eller cykla på trehjulingen när man ska nånstans eller bara gå en runda. Det tar ju väldigt mycket längre tid eftersom man ska stanna överallt och utforska, men jag har faktiskt inga problem med det. Ibland blir man förvånad över sej själv!

Tror i alla fall att det har varit väldigt positivt för Theo att få utforska världen själv utifrån sin egna nivå för han är väldigt säker på sin sak. Han klättrar och tar sig fram bra på den ojämnaste terrängen. Kan ta en bild sen när han klättrar i lekparken. Det är såna där järnpinnar ni vet, upp till rutchkanan, alltså ingen vanlig trappa. Och han fixar det galant. Blir tokig om man ska hjälpa han. Står man bakom honom så klättrar han ner igen och säger "bort" och puttar bort mej till en väl utvald plats. Sen får man smyga sig på honom igen, för man är ju alltid lite orolig att det ska hända något...