Det var bara att bita i det sura äpplet innan idag och efter lite fokuserande på skolan och Mariocart medan Theo sov så samlade jag på något konstigt vis lite positiv energi. Vi bestämde oss för att gå ner till mor och far och äta lite middag. Dels skulle vi få lite frisk luft på vägen och samtidigt lite miljöombyte. Theo är ju pigg för övrigt så det är ju mest smittorisken som är det dryga. Och att vara ute är ju inte heller så lämpligt eftersom drag i ögonen knappast lär snabba på en förbättring. Men en promenad på tio minuter gjorde nog varken till eller från i alla fall.

När vi kom hem blev det mys i soffan. Ringde först min kära faster, som hade ringt när vi var iväg, medan jag plockade undan på Theos rum. Alltid lika trevligt att prata och om en månad syns vi förhoppningsvis på en släktings kalas. Håller alla tummar och tår för att det blir av och ser fram emot att få träffa massa släktingar som jag inte sett på flera år. Min pappas kusin t.ex. som dessutom fick en son, Hugo, samma dag som Theo föddes. Hur stor är den chansen då? Hon heter Johanna, kallas för Jonna av sina vänner, och vi är (var i alla fall) ungefär lika blonda och smala. Trist att man inte har någon kontakt! Om det blir av så blir det en natt på hotell med underbar hotell frukost och det, det är ju aldrig fel.

På tal om födelsedag. Om en månad är Theo 2 år. Helt ofattbart!