Sen i lördags har jag haft sånt fruktansvärt kliande i halsen som i sin tur leder till rethosta. Det kliar och man hostar tills tårarna sprutar, kort och gott. Drygt.

Idag hade jag först en föreläsning att gå på 12.30-15.30 och sen jobbet 17-21. Funderade innan på vilket som skulle bli värst. Sitta tyst i tre timmar eller att prata i fyra timmar? Det visade sig vara det sistnämnda så jag gick hem en halvtimme tidigare efter 2 hostattacker, ett evigt harklande och ett sista telefonsamtal när det lät som jag skulle börja gråta. Då gav jag upp.

Föreläsningen gick över förväntan faktiskt. Fick en hostattack och det var som tur väl var under gruppdiskussionerna när det inte var så tyst i klassrummet. För övrigt så var det en riktigt bra föreläsning om värdegrund. Hur man ska bemöta de man möter i vården osv. Fick två roliga kommentarer. "Va fan, vi måste ju börja umgås" och "Du är så bra på att prata", så det tar jag som dagens "att vara tacksam för".

Något som jag också funderat på är hur mycket energi man lägger på att tycka och tänka om andra. Det känns som en del tar typ hälften av min energi utan att dom vet om det själva, bara genom att existera och bete sig som dom gör. Tyvärr.