Nu har man kommit till ett annat stadie av att vara mamma. Ett säkert tecken på hur man vet att man är småbarns mamma är t.ex. att man får stå med ena foten på toalett locket medan man sminkar sej. Annars får man leta leksaker ända ner i djupaste avloppet.
Theo är numera överallt och ingenstans. Idag när min kära mamma passade han medan jag var på Me and I party så klättrade han upp i deras säng!!?? Min bebis!! Innan idag så hittade jag han klättrande på gå-stolen. Och visst lyckades han komma i den, dock inte med benen som man ska ha dom i en gå-stol. Tänkte visa en bild på detta men orkar inte lägga in den, trodde redan den låg på datorn.
Han börjar släppa mer o mer o springer verkligen fram längs bordet o håller bara med en hand. Duktig kille!

Kommer ihåg när han låg på en filt o inte ens kunde vända på sej. Så oskyldig o ovetande. Nu utforskas det för fullt. Kommer ihåg hur stolt man var första gången han vände på sej. Det var på natten nån dag innan jul.. på köksbordet! Där låg han på en filt medan mamman gjorde välling. För han kunde ju inte vända sej ändå. Men tji fick jag, det var sista gången han låg på det bordet. (nej, han trillade inte ner han hade kunnat rulla ett par varv utan att göra det)