Det är bara att inse att det aldrig kommer att bli som förut. Ändå om det kan vara svårt att acceptera och vänja sej vid så är det ju bara så det är. Sånt är livet, sånt är livet, så mycket falskhet... trallalala...
Man orkar ju bry sej till en viss gräns men sen tar orken slut. För det är bara så det är. Går inte riktigt att beskriva men saker och ting bara blir på ett visst sätt utan att man gör något för att det ska bli så.
Trist bara att det är Theo som blir lidande, kanske inte nu så länge han inte "fattar", men mindre kul när han blir större och inte känner igen sina nära och kära. Det är ju iofs mest dom som blir lidande då, för det känns nog inte så kul, eller? Nej nu svamlar jag bara på känner jag.