Theo bet sej i tungan innan stackaren, fast det gick över ganska fort. Han började vifta o peka efter sin tutte och sen hängde han sej i spjälorna och ville upp i sin säng. Vi gick o letade upp filten och la oss på soffan eftersom jag tyckte det var lite i tidigaste laget att sova nu. Men han la sej på mej och slocknade gott. Han blev inte glad på sin mamma som försökte hålla han vaken. Han sov såhär tidigt igår med o lyckades ändå vara vaken till klockan sju så det blir nog bra.

Numera tar jag dagen som den kommer, man får ju passa på att njuta. Denna tiden kommer aldrig tillbaka och för varje dag som går så blir Theo större och större. Ibland känns det som det kvittar om han är uppe till sju eller till nio på kvällen, vi har ju ingen tid att passa dagen efter ändå. Däremot är jag väldigt för det där med att ha rutiner.
Samtidigt som jag är väldigt flexibel. Man gör det bästa av situationen - det bästa av varje dag.