Det kanske är lätt att missuppfatta vad jag skriver, jag vet inte, men jag gillar inte att skriva en massa "haha, hoho, hihi, höhö" efter allting som ska vara "roligt". Jag skrev innan att "Kan man vara mamma när man är 21 borde det väl inte vara så svårt att bli chef heller? Det är ju i grund och botten samma sak. Nästan i alla fall."  Fick en kommentar om detta och känner att jag vill förklara mej bara. Just det här med att bli chef det känns ju mer som en grej man bara säger för att det låter kul. Jag vill bestämma över mej själv, välja vad jag ska göra, styra och ställa. Jag vill inte vara den som är under "chefen", vd´n, undesköterskan som är sjukskriver pga utbrändhet och vikarien för henne som är bakfull en söndag morgon när dom ringer till mej. Jag vill inte gå och göra ett jobb som någon annan skulle gjort. Men jag vet att det jag gör är betydelsefullt i alla fall, det känns ju bra.

Men tillbaka till förklaringen. Jag vill starta en grej, som jag vet kommer fungera idag och för all framtid. Jag har en plan som bara ska gå i lås. Så om jag startar detta är ju jag chef helt enkelt. Och då gör jag samma sak som hemma (där kommer mamma liknelsen in) - styr och ställer. Skämt o sido. Tillägger ett haha också.
Sen är frågan, hur respekterad blir man när man "bara" är 21?

Jag tog absolut inte illa upp, detta var inte meningen som ett "sluta läs min blogg om du inte gillar vad jag skriver" inlägg. Faktum är att jag gillar kritik, respons, frågor, tycken och tankar!

Till något helt annat, Blondibella måste vara den mest korkade människa som finns. Hon är så tragisk, och det som är mest tragiskt är att svenska folket försörjer henne!