Kunde inte sova igår kväll för att för det första så är det ju blixtervarmt om nätterna nu och för det andra så snurrade en massa tankar omkring. Livet har verkligen blivit helt förändrat sen man fick sin lille kotte. En del vänner har man kvar, dom flesta inte. Mycke nytt folk har man träffat me och det är verkligen jätte kul. Relationen till sin egna familj har blivit helt annorlunda. Man kommer mycket närmare varandra på något vis. Ändå att det alltid e lilleman som står i fokus nuförtiden =) Planer för framtiden pågår för fullt, när ska man skaffa syskon osv!? Vi har (nog) bestämt oss för att vänta 3-4 år med det. Theo hade ju en underbar halvsyster redan när han föddes och det märks att dom verkligen tycker om varandra, kul o se! Hoppas det fortsätter så när dom blir större med. Kämpar för att allt ska bli bra, ändå att ja egentligen inte hade behövt bry mej alls om ja inte hade velat. Och egentligen kan ja ju inte göra något heller mer än o visa att ja bryr mej och i vår familj är det lika för alla, halv som hel bonus som icke bonus och allt vad d nu heter. Folk borde vara glada att deras barn är omtycka och att nån bryr sej om dom och nu menar jag i allmänhet, man kan bli så irriterad när man läser trådar på familjeliv.se om folk som önskar livet ur sina bonusbarn. Herregud väx upp säger jag då! Den som ger sej in i leken får leken tåla.
Sen till något helt annat, när jag ser på relationerna till theo så blir ja nästan rädd om ja aldrig kommer få bli mormor utan bara farmor. Men det blir ju vad man gör det till också. Skulle ju aldrig för mitt liv missa mina barnbarns uppväxt sen! för om 20 år kanske man har såna me haha. Lite skrämmande nästan ju!
Nej nog om detta.