Det var längesen nu och mycket har hänt. För det mesta rullar det på som vanligt med skola, dagis och jobb. Vi försöker hinna med att umgås med våra fina vänner så ofta det går. Husvagnen är utkörd till Öland så där vill vi vara så mycket som möjligt. Sen har vi ju allt det där vanliga med städ, mat och underhåll av hus och bilar.

Utöver det vanliga har vi haft en härlig weekend i Göteborg där vi äntligen fick träffa min underbara faster och hennes sambo. Det blev två vändor till Ullared, två nätter i Göteborg med besök på Universeum m.m. En natt i härliga Mollösund där vi firade Annelie som fyllt 50 år. En plugg, städ och jobbfri helg där vi bara kunde umgås och ägna oss åt varandra. Underbart.

Tanken "vad jag ska skriva i min facebook uppdatering nästa gång" slog mig många gånger idag när jag gick och klipptre gräset, så för att få med allt så tänkte jag att jag skriver ett blogg inlägg istället.

Det slog mig idag hur avundsjuk jag kan bli på mina barnfria basgruppskamrater ibland. De som bara har 20 kvm att städa medan jag har mina 150. De som kan plugga när de vill, hur de vill, utan att ha en familj att ta hänsyn till. De som på sin höjd har konstgräs på sin balkong medan jag har 1100kvm att klippa. De som kommer hem från en heldag i skolan och kan slänga sig på soffan (eller plugga om man måste det) medan jag måste ta hand om hus och hem och inte orkar lyfta ett finger efter barnen somnat. Ja listan kan göras lång...

MEN! Jag fixar det. Jag går upp "tidigt" med mina barn varje morgon. Ledig dag betyder inte sovmorgon. Jag fixar frukost, gör mig i ordning, lämnar på dagis, åker till skolan/pluggar/praktiserar, hämtar barn, handlar, lagar mat, leker med barn, städar, diskar, tvättar, nattar barn, pluggar osv.. Ja nu ser ju inte varje dag ut så, men ni förstår.

Jag har ju en fantastisk sambo också, som drar sitt strå till stacken. Här råder jämnställdhetslagen och vi hjälps åt med det mesta. Men sen är det hans arbetstider som ställer till det, det finns både för och nackdelar med skiftjobb. Nu jobbar han exempelvis eftermiddagar vilket innebär att det inte blir något plugg efter man hämtat barnen. Till helgen jobbar han natt vilket innebär att det inte blir nåt plugg. TENTA ÅNGEST.

Och sen ännu ett: men! När jag tittar på mina barn så blir jag inte alls avundsjuk på någon annan. För jag har det helt fantastiskt bra. Jag har ju två helt underbara pojkar som jag inte skulle byta bort mot någonting i hela världen.


Igelkotten på besök (och pappa som klätt på barnen ;) )

Theo min stora kille som ska börja förskoleklass till hösten. Känslan när man får hem klasslistor och annat från SKOLAN. Herregud, vart tog tiden vägen? Min lille Theo bus. Är så himla nöjd över att hans 4,5 år på dagis blivit så himla bra. Dels är vi supernöjda med dagiset och personalen och sen har Theo haft fördelen att inte behöva vara där så speciellt mycket. De tidiga morgnarna (tidigt som innan åtta) kan jag räkna på mina två händer och de veckor han varit där fem dagar kan jag nog ränka på en hand. Han har fått en trygg start i livet med oss föräldrar närvarande så mycket.


Fotbollskillen

Melvin vår lille solstråle. Han lyser verkligen upp tillvaron med alla sina bus och bara sitt sätt att vara. Alla nya ord och uttryck som kommer hela tiden. En riktigt härlig ålder nu. Så härligt att höra att han är exakt lika charmig på dagis, det får mig att känna att vi lyckats göra han trygg i sig själv. Att han inte "håller tillbaka" för att han är osäker och blyg utan han är sig själv.


Lilla charmtrollet

Så idag ger jag mig själv en klapp på axeln för att jag snart tagit mig igenom första terminen med goda resultat än så länge trots att jag har andra förutsättningar än de andra.
Och så kan jag konstatera att jag har ett fantastiskt bra liv och jag gör ett fantastiskt bra jobb, varje dag. *peppar mig själv*