Idag är mina betyg utskrivna och klara, jag är numera undersköterska. Kanske inte så stort i sig, men jag är ändå otroligt stolt över att ha en utbilding och framförallt över mina betyg. På gymnasiet tyckte jag att det var mycket roligare att fika på PM än att vara i skolan, och det satte ju sina spår på mina betyg då. Jag tog mig i kragen och nu har jag äntligen ett slutbetyg at vara stolt över.

Fick reda på mitt sista betyg idag och det blev MVG i sjukvård. Känn otroligt bra eftersom det kändes som en viktig och bra kurs med tanke på att den innefattade praktiken också. Dessutom är den på 200 poäng och ett MVG i en sådan kurs höjer ju snittbetyget lite.

Idag när jag och Theo var i lekparken med Linda och Hanna så var det några småflickor som öppnade fönstret på vid gavel och sjöng för glatta livet. De hade på Eva och Adam filmen och spolade hela tiden tillbaka till när de sjunger: "Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå, men det kan va svårt att to när man inte ser det.."

Sa till Linda att tänk vad lätt att vara så liten. Slippa alla bekymmer vad gäller jobb, utbildning, framtid, bilar och boende och allt vad det kan vara. Men problemen man hade då var ju nog så jobbiga då, trots att det kanske "bara" handlade om att kompisen gick hem utan att hjälpa till att städa. Det är ju faktiskt också otroligt tufft att vara den tredje som inte får vara med de andra två att leka, speciellt när man bara är 10 år. Så kanske är det inte så lätt att vara liten heller.

Var tid har sin charm som man brukar säga. Jag trivs rätt så bra i livet just nu, men det känns på något sätt som ett "mellanläge". Jag är nog dock sådan som person som snabbt ledsnar på saker och ting och behöver lite förändring i vardagen. Det kanske inte alltid behöver vara förändring som i att t.ex. flytta men jag vill gärna att det händer lite, så man inte står och trampar på samma ställe hela tiden.

Hur som helst så är jag otroligt stolt över det jag åstadkommit hittills i livet och ser med spänning fram emot vad som komma skall.