Vi har fått en inneboende i våran säng - nämligen Theo. Han sover så oroligt om nätterna, verkar som han drömmer mardrömmar. Så numera sover han oftast hos oss (läs: PÅ oss) vilket är ganska ovant och man sover inte så bra. Men visst är det mys - helt klart. Så det är värt det!

Nu är Theo och pappa ute och går och jag har precis gjort lite närvaro uppgifter. Man får passa på att plugga på morgonen och kvällen så man kan ligga på stranden på dagarna nu när det är fint väder. Igår låg vi på saltö och det verkar som det blir samma plats idag. Theo trivs som bara den när han får springa naken på stranden. La oss i sanden igår faktiskt, brukar alltid hålla oss på gräset annars, men det va smidigt. Då kunde Theo springa runt och leka och gräva vid vattenkanten och ändå så kunde man vara på "sitt revir" så att säga. Han tycker det är mysigt att lulla runt sjäv och leka med dom andra barnen, men man har ju hela tiden uppsikt på honom och han är ju bara några meter ifrån. Däremot finns det ju endel föräldrar som låter deras barn regera som dom vill på stranden utan att bry sej alls. Usch, det är det värsta jag vet med föräldrar som inte kan se efter och säga till sina barn.

Barn är barn. Dom kan upplevas jobbiga, bråkiga och störande av andra. Men det är trots allt föräldrarnas uppgift att fostra sina barn och göra dom till bra människor. Trots att man kände för att bara kasta en hink vatten (skulle sjävlklart aldrig göra det, som ni säkert förstår) över ungen som bråkade med Theo igår så skulle man egentligen hällt den över hans föräldrar. Säger man aldrig nej, till det som är nej, så lär sej aldrig barnen!