Att skriva blogg är ju himla kul, man delar med sej av glada, roliga, mindre roliga eller bra saker som händer i ens liv. Alla vet vem jag är som skriver vilket är både på gott och ont. Man kan ju se det på olika vis. Vill man ha hemligheter så kan man ju köpa en dagbok med lås på ÖB för en billig slant och skriva så pennan glöder. Men jag vill skriva så folk ser det, dela med sig av mitt liv, mina tankar och funderingar.
Problemet i det hela är väl att jag nog egentligen skulle vilja vara lite mer anonym. Ibland hör man om folk som jag knappt känner som är här o läser, folk från kiruna kanske är här o läser, folk som står mej nära och folk som har stått mej nära läser. Mitt liv har varit rätt mycket på tapeten i denna staden vilket inte alltid har varit så roligt. Som en del som man träffat på som hastigast någon gång och råkar stöta på igen efter ett tag och då säger något i stil med "ja men det var ju du som gjorde si och som gjorde så och som kände den som jag kände som jag såg dej med på maxi förra veckan".
Just nu har jag precis det liv jag vill ha, men vägen har varit lång och krokig och mycket har gått förlorat (men SÅ mycket mer vunnet). Skulle jag skriva här vad jag känner om saker och ting så skulle det spridas som en lödeld genom denna skvallerstad.
Det är så skönt att vakna upp på morgonen (ändå att klockan oftast inte ens är sju) och krama sin älskade son (och man om han är hemma) och bara känna den kärleken. Att inte behöva vakna klockan elva o tänka "shit, halva dagen har gått o nu e säkert _den_ skitsur för att jag inte har ringt än".
Det jag ville komma till är att lite anonymitet hade inte skadat. Kanske en ny blogg dyker upp snart och då utan bilder och namn.